Jag blundar men jag ser endå
Sitter återigen på min balkong, och det kryper i mig. Inte för att jag inte vet vad jag ska göra, dagarna är fullbokade när man är lite ledig. Men när jag blundar, ser jag endå. Ser hur man rider över ängen, känner den varma luften från en mule. Behöver man säga att man längtar tillbaka. Händerna runt koppen, och ögonen öppnas.
Man säger en gång hästtjej (ja jag är en hästtjej sedan jag var 5års ) alltid en hästtjej, nu har det gått tre månader utan ridning. Ska det fortsätta såhär kommer jag snart bli galen. Men det ska jag förhindra, så inom kort kommer det kanske mer hästinslag i bloggen. Men trots all hästskit som finns i stallet, så är ridsporten något av det glamorösaste som finns.

Kommentarer
Trackback