Ett nytt år, nya nyårslöften. Ja vad säger man, det känns jäkligt bra i början man följer dem med efter ett par x antal veckor är de som bortblåsta. Men man kan i alla fall försöka :)

Kunna säga ett rent NEJ, och inte hahaNEJhaha

Äta hälsosammare, mer nyttigheter

Träna mer regelbundet, förra året gick det upp-ner, upp-ner

Komma in på det program jag vill till hösten, hoppas hoppas

Ja det är väl det hela i stora drag jag vill klara av, självklart finns det delmål under dessa kategorier, men det tar vi senare.

 

Men 2014 var ett riktigt höjdar år, mycket tack vare fina och nya fina vänner. Guld värt!

Nu är det dags att spika 2015 så att det blir bättre!

Kram

 

.

Jag går längs gatorna i City, känslan är Schön efter ett par bärs, eller vad det cidern som gjorde sitt. Klockan är sen, men vad gör det när man har mössan på huvudet. Alla problem man har, är lösta eftersom mössan har en helig kraft, nämligen: Respekt. Respekten är att folk blir glada och otroligt hjälpsamma, kan man begära något mer än det?

Nu ett år senare, går man längs gatorna och ser de vita mössorna på folks huvud. En klump i magen bildas, vem vill inte vara student nu? Vem vill inte känna den Schöna känslan av lulligheten, och flytta genom folkmassor och alla blir glada i ens närhet. Nu när man går utan mössa, blir man mer ett problem. Vart tog egentligen alla glada leenden vägen när mössan försvann på huvudet?

Sitter återigen på min balkong, och det kryper i mig. Inte för att jag inte vet vad jag ska göra, dagarna är fullbokade när man är lite ledig. Men när jag blundar, ser jag endå. Ser hur man rider över ängen, känner den varma luften från en mule. Behöver man säga att man längtar tillbaka. Händerna runt koppen, och ögonen öppnas.

Man säger en gång hästtjej (ja jag är en hästtjej sedan jag var 5års ) alltid en hästtjej, nu har det gått tre månader utan ridning. Ska det fortsätta såhär kommer jag snart bli galen. Men det ska jag förhindra, så inom kort kommer det kanske mer hästinslag i bloggen. Men trots all hästskit som finns i stallet, så är ridsporten något av det glamorösaste som finns.

Att inte vara bruden med för mycket packning, bara ha det man verkligen behöver för att över glänsa staden. Kan man få mer kontroll? Jag tror inte det. Ett sponat erbjudande, det är något super duper kul man kan inte säga nej, åker om 5min. Vad gör man? Jo man tar ett par underkläder något linne en tröja, lite tvål. Man kan inte klaga på 5min så hinner man detta. Man får en skön stil, grabbsen kan inte klaga att man har för mycket. Kan det bli bättre? tror inte det, eller? I mitt fall är det så här va.

Jag tar en jävla massa saker, bara för en natt, och man ska gå ut. Behövs minst två allternativ!!! Finns det något mer opraktist? Och inte tala om vad fjollig man ska vara med allt smink som ska med? Man får nästan lite halvt dondimpen på fjollighet. Men men, jag ska ta tag i det men inte idag, för idag för ett dygn ska jag ta staden med storm!

Någon som minns ett av mina första inlägg på bloggarna?

Jag har lite efter om och ment döpt min stil till storstadskontroll (hur många ger sin stil ett namn egentligen?) Vem vet jag är nog antagligen några av dem första), och det beror inte på av vilken anledning som helst, ne ne. Detta är väl genom tänkt ska du se. Jag ser mig själv gå på stadens gator, snygg outfit, snygg väska allt stämmer. Chai latten i ena handen, påsar av ny inköpta kläder i den andra, vinden i håret och allt är helt perfekt. Perfekt? Vänta ett tag måste fixa en ny mobil, lätt jag går ner till Domino huset svänger in elegant. Tar en nummerlapp, får hjälp direkt. Hela procesen tar sådär lagom många minuter, mycket skratt men alvarlig fakta blandas. När jag vänder ryggen till och börja gå, ska jag ha den där härliga stunsen ett brett leende på läpparna. Telia grabben som har hjälp mig ska ha ett ännu breddare leende, och tänka "om alla kunder var som hon". Kan man ha mer kontroll om man lyckas med detta? Men tillbaka till verkligheten där jag är.

Jag går på stadens gator med en AP tung väska, lätt haltande då jag har lyckas fått en blåsa under min fot. Jag går fort för att hinna till Telia för att ta reda på när man kan fixa en ny mobil med abonnemanget, innan träningen som börjar klockan fem. Jag snubblar in i Telia butiken, för att sedan få hjälp av en trevlig Telia grabb som frågar artigt " Är det problem med den du har nu?". Ärlig som man svarar "min riktiga gick sönder i Afrika, så jag tog en som vi hade hemma, och när man varken kan fota, filma, lyssna på musik med mera." Och utan att veta ordet av det hela börjar Telia grabben skratta, visst är det härligt att förgylla någons tillvaro. Däremot var inte hans svar lika kul, jag får vänta en månad innan det går att fixa fram en ny mobil i abonnemanget. Hej då för att höja min sociala status, men har jag klarat mig i tre månader med den jag har nu så ska jag nog kunna klara en månad till, eller?

Storstadskontroll över denna mobil? Tveksamt, hur många skulle klara av att ha en sån här mobil idagens samhälle egentligen?

Såg precis en film som gick på tv 2, ja just precis tv 2 har precis sänt en RUGIT bra film tro det eller ej. Filmen heter varg, och handlar i precis om vad vargen gör uppe i fjällen där man håller renar i boskap. I filmen möter man vänskap som ställer upp för varandra i fantastisk miljö, och självklart dilemmat som uppstår när vargen är i farten. Självklart får man följa med in all uppståndelse som sker när man har dödat en varg, för att skydda det man bryr sig mest om. Så till alla som gillar djur och natur säger jag bara SE DEN!

Det är en svensk film men hamnar på plats nr 1, eftersom man tänker till. Då vargen är ett fridlyst djur, och det är huggormen med. Huggormar skryter vi med att vi dödar dem, och vi dödar dem för att de är obehagliga. Vargar skjuts/avlivas (i detta fall till koppling till filmen varg) för att de skyddar det som står dem nära nämligen renar. Men om man avlivar en varg för att skydda sina renar, blir det i bästa fall villkorigdom. Medans om man dödar ormar för att de är obehagliga blir det ingenting kanske ett "vad modig du är!". Ska man tro att människor med slipps och lagboken i handen diskriminrar renskötarna då de inte får försvara sina renar så som de skulle vilja göra, eller reptiler (i detta fall huggormar) då man inte tar lagen lika hårt på dem. Visst de är reptiler inte samma uppbuggnad som ett däggdjur, men de är fortfarande fridlysta. Liknar det inte lite dubbelmoral?

Jag är varken för eller mot varg, kanske för att jag aldrig har fått uppleva vargen när den är som värst. Men jag förstår den ilska och all sorg som uppstår när man möter sina renar liggandes för döden, med en ohygglig smärta då vargen hat tagit ett halvt baklår av renen. Vet inte vad jag själv skulle känna om jag skulle hitta ett djur som lider. Som sagt väldigt tänkvärd!