Jag går längs gatorna i City, känslan är Schön efter ett par bärs, eller vad det cidern som gjorde sitt. Klockan är sen, men vad gör det när man har mössan på huvudet. Alla problem man har, är lösta eftersom mössan har en helig kraft, nämligen: Respekt. Respekten är att folk blir glada och otroligt hjälpsamma, kan man begära något mer än det?

Nu ett år senare, går man längs gatorna och ser de vita mössorna på folks huvud. En klump i magen bildas, vem vill inte vara student nu? Vem vill inte känna den Schöna känslan av lulligheten, och flytta genom folkmassor och alla blir glada i ens närhet. Nu när man går utan mössa, blir man mer ett problem. Vart tog egentligen alla glada leenden vägen när mössan försvann på huvudet?

Att inte vara bruden med för mycket packning, bara ha det man verkligen behöver för att över glänsa staden. Kan man få mer kontroll? Jag tror inte det. Ett sponat erbjudande, det är något super duper kul man kan inte säga nej, åker om 5min. Vad gör man? Jo man tar ett par underkläder något linne en tröja, lite tvål. Man kan inte klaga på 5min så hinner man detta. Man får en skön stil, grabbsen kan inte klaga att man har för mycket. Kan det bli bättre? tror inte det, eller? I mitt fall är det så här va.

Jag tar en jävla massa saker, bara för en natt, och man ska gå ut. Behövs minst två allternativ!!! Finns det något mer opraktist? Och inte tala om vad fjollig man ska vara med allt smink som ska med? Man får nästan lite halvt dondimpen på fjollighet. Men men, jag ska ta tag i det men inte idag, för idag för ett dygn ska jag ta staden med storm!

Någon som minns ett av mina första inlägg på bloggarna?

Jag har lite efter om och ment döpt min stil till storstadskontroll (hur många ger sin stil ett namn egentligen?) Vem vet jag är nog antagligen några av dem första), och det beror inte på av vilken anledning som helst, ne ne. Detta är väl genom tänkt ska du se. Jag ser mig själv gå på stadens gator, snygg outfit, snygg väska allt stämmer. Chai latten i ena handen, påsar av ny inköpta kläder i den andra, vinden i håret och allt är helt perfekt. Perfekt? Vänta ett tag måste fixa en ny mobil, lätt jag går ner till Domino huset svänger in elegant. Tar en nummerlapp, får hjälp direkt. Hela procesen tar sådär lagom många minuter, mycket skratt men alvarlig fakta blandas. När jag vänder ryggen till och börja gå, ska jag ha den där härliga stunsen ett brett leende på läpparna. Telia grabben som har hjälp mig ska ha ett ännu breddare leende, och tänka "om alla kunder var som hon". Kan man ha mer kontroll om man lyckas med detta? Men tillbaka till verkligheten där jag är.

Jag går på stadens gator med en AP tung väska, lätt haltande då jag har lyckas fått en blåsa under min fot. Jag går fort för att hinna till Telia för att ta reda på när man kan fixa en ny mobil med abonnemanget, innan träningen som börjar klockan fem. Jag snubblar in i Telia butiken, för att sedan få hjälp av en trevlig Telia grabb som frågar artigt " Är det problem med den du har nu?". Ärlig som man svarar "min riktiga gick sönder i Afrika, så jag tog en som vi hade hemma, och när man varken kan fota, filma, lyssna på musik med mera." Och utan att veta ordet av det hela börjar Telia grabben skratta, visst är det härligt att förgylla någons tillvaro. Däremot var inte hans svar lika kul, jag får vänta en månad innan det går att fixa fram en ny mobil i abonnemanget. Hej då för att höja min sociala status, men har jag klarat mig i tre månader med den jag har nu så ska jag nog kunna klara en månad till, eller?

Storstadskontroll över denna mobil? Tveksamt, hur många skulle klara av att ha en sån här mobil idagens samhälle egentligen?